Bobylon

Jag fullkomligt älskar när människor stavar fel. Helst ska det ske samtidigt som de befinner sig i raserins röda eld. Det blir som ett vakuum. Ett gapande hål, fyllt med den totala känslan av misslyckande. Man kan nästan ta på det: Du är inte bara arg; du är korkad också.

Även solen har sina fläckar. Det händer att jag gör slarvfel. Men regelrätta stavfel – ytterst sällan. Minns inte ens när jag, i tron att det var rätt, stavade fel senast. Så vidrig har min kärlek till mig själv blivit, att jag nästan bryter samman om jag, Bob förbjude, skulle ha fel. Inte blir jag arg heller.