Bobylon

Vilket inte är något jag har tagit till mig. Mycket att göra. Tissel, tassel. Hit och dit. Någon idiot har nu kört 4 varv i rondellen utanför min arbetsplats. Undrar varför.

Bysis, mitt på dan. Soligt, alltså inte idag. Försöker beställa kaffe, blir överrumplad av en halvlång jänkare.

‘How’s the book?’ frågar han och syftar på min, nu utlästa, dystopiska bok, som ligger bredvid mig.

Språkgeniet i mig skjuter en dubbeldos heroin i armen och svarar rappt ‘Well, it’s very good, have you read it?’

‘No, I’ve heard about it. Supposed to be good. My name is..’ Ja, vafan hette människan. Guldfisk-bob. Förlåt.

‘I’m bob, are you on vacation?’ svarar jag, samtidigt som vi skakar tass och mina svällande muskler spexar när våra armar gungar i takt. Artig, är jag. Som vanligt. Väluppfostrad som få. Folk sneglar lite på oss. Vad är det för tönt som tror att han är Mr International och ska flörta med turisterna, tänker de. Det hatar mig. Det syns. Jävligt kaffesugen var jag, inte alls på humör för detta. Varför måste ni jänkare vara så omättligt trevliga, tänker jag. Gör som vi, håll käft och stirra ned i marken istället.

‘Well, yes and no. I’m a movie producer. We’re here to gather some material, so it’s almost like a vacation’ Jag är idiot. Det är mitt namn. Mitt allt. Det är vad jag hinner tänka efter att jag, reflexmässigt, yttrar de infantilt idiotiska orden:

‘Oh, have you made something I might know about?’ Han ler. Tittar på mig. Svarar:

‘You look like a dancer, with that real masculine upperbody and all’

Fuck, fucketifuck, fuck. Han är gayporrfilmare! Vad annars? Bail out! Fort!

‘No, I’m not, err, thank you? I’m a.. student, Political Science. Listen, I’m actually supposed to meet my girlfriend now-’ Plötsligt vänder vaselinmannen sig om hastigt, han bubblar ur sig ett ‘Oh, theres my friend right over there. I’ve got to go, but it was nice meeting you bob. Real nice. Take care!’

‘And you.. And you.’ Svarade jag. Lättad. Befriad. Han var borta. Min analoskuld kvar. Om han ville ligga med mig? Offcourse! Alla bögar vill ju ha mig och mina heterovänner. Så är det ju. Det vet vi.

Min mekaniska älskling. Lever. Igen. Supermonohojar ÄR hardcore. Eller haute couture – hade detta varit en modeblogg.

Batterisyra, förresten, låter ooootroligt spejsat i friska luften! När jag hanterade fizzy-pop-syran väcktes pojkdjävulen inom mig.

Densamma som säger åt oss att hoppa högre och längre.

Alltid tänja liiite extra på gränserna, så att vi bryter ett ben eller fem.. Nu ville den, helt ogenerat, att jag skulle undersöka vad syra har för effekt på min aktade hud. Bara för att testa! Lite, lite. Inte mycket alls! 

Tyvärr öppnade himlen upp sig, och jag var tvungen att avbryta experimentet i förtid. Ett svek mot barndomen och pojkbus världen över, javisst. 

Med gråten i halsen kan jag dock konstatera, att det fortfarande inte har slutat falla ned vattendroppar. Jätte, jättedåligt.

Jag ser att Du är här. Gömmer dig i skuggan. Försöker undvika kontakt. Men Du är inte ensam, faktum är att Du, är en del av Ni. Vilka är Ni? Vad heter Era dagböcker? Är Ni ensamma? Glada eller ledsna? Hör av Er till:

Bob
113 50 Bobylon
Bobylonien

Eller skriv en kommentar, det uppskattar jag. Lite mer levande, mindre dött. Roligare! Enklare.

Jag fullkomligt älskar när människor stavar fel. Helst ska det ske samtidigt som de befinner sig i raserins röda eld. Det blir som ett vakuum. Ett gapande hål, fyllt med den totala känslan av misslyckande. Man kan nästan ta på det: Du är inte bara arg; du är korkad också.

Även solen har sina fläckar. Det händer att jag gör slarvfel. Men regelrätta stavfel – ytterst sällan. Minns inte ens när jag, i tron att det var rätt, stavade fel senast. Så vidrig har min kärlek till mig själv blivit, att jag nästan bryter samman om jag, Bob förbjude, skulle ha fel. Inte blir jag arg heller.

För att utföra speciella handlingar krävs speciella människor. Kotlettveckorna i Båstad respektive Visby är fulla av speciella människor med speciella egenskaper. Den ena mer bisarr än den andra. Gemensamt för besökarna är att de alla kan Schteka, och det jävligt bra också. Faktum är att några av världens absolut bästa Schtekare samlas på en och samma plats under nämnda veckor. Det är lite som OS, fast utan Kina.

Själv njuter jag varje gång det är dags. Stämningen, kamratskapen, luften, festandet, badandet, ja allt egentligen, är så extremt-förbannat-superduper-megatroniskt-UNDERBART under Kotlettveckorna. Här hemma i Stockholm alltså. Här råder den utopi som finns i mina mest älskade drömmar.

Stadens imbeciller följer råttfångarens champagnesprut som om de var förtrollade. Till världens ände om så behövs! Raus! Raus! Skriker Klaus!

Och Bob bara skrattar, när han sin trädgård krattar.

Så länge jag kan minnas har det funnits en besk avsmak för skönlitteratur i min delikata boknerv. För mig är det bara påhittat, och värdelöst, skräp skrivet av orddroppande drömmare.

Drömmare som i sin tur har plitat ned dessa ord för dem mentalt handikappade som inte kan drömma på egen hand. Ett ädelt syfte således. Men eftersom jag hör till de som faktiskt kan drömma, så har jag aldrig haft ett behov av skönlitteraturen som den ser ut idag. Bob tvättar sin egen päls, så att säga.

Det ter sig då inte heller som en slump att jag alltid hamnar i ”ingen-fiktion”-avdelningen. Där mår jag bra. Där känns det som hemma. Där kan jag botanisera bland ihopljugna biografier, dystopiska samhällsskildringar och facklitteratur för koola revisorer. Med ett undangömt smil kan jag berömma mig själv lite, väl medveten om att jag på andra sidan om det bistra kartongpappret kommer att lära mig något nytt.

Till skillnad från Åsne-junkien som återigen lämnas våldtagen och ensam för att drunkna i sjön av tomhet.

På sistone har jag däremot börjat uppmärksamma det där oskuldsfulla tomrummet mellan fiction och non-fiction folket. Den senaste pappersmassan som jag har lagt mina operfekta händer på är boken ”Last Light”. Nu kan jag äntligen läsa en skönlitterär bok som lider av grava BravoTvåNoll-komplex, men vars tema är en reell och plausibel åtstramning av världens oljeproduktion; med vissa element av fakta! DET är så briljant att jag baxnar!

Boken är förresten trivsamt bra, rekommenderas från en misantrop till en annan. Börja hamstra redan nu! Imorgon är Du DÖD!