Bobylon

Bysis, mitt på dan. Soligt, alltså inte idag. Försöker beställa kaffe, blir överrumplad av en halvlång jänkare.

‘How’s the book?’ frågar han och syftar på min, nu utlästa, dystopiska bok, som ligger bredvid mig.

Språkgeniet i mig skjuter en dubbeldos heroin i armen och svarar rappt ‘Well, it’s very good, have you read it?’

‘No, I’ve heard about it. Supposed to be good. My name is..’ Ja, vafan hette människan. Guldfisk-bob. Förlåt.

‘I’m bob, are you on vacation?’ svarar jag, samtidigt som vi skakar tass och mina svällande muskler spexar när våra armar gungar i takt. Artig, är jag. Som vanligt. Väluppfostrad som få. Folk sneglar lite på oss. Vad är det för tönt som tror att han är Mr International och ska flörta med turisterna, tänker de. Det hatar mig. Det syns. Jävligt kaffesugen var jag, inte alls på humör för detta. Varför måste ni jänkare vara så omättligt trevliga, tänker jag. Gör som vi, håll käft och stirra ned i marken istället.

‘Well, yes and no. I’m a movie producer. We’re here to gather some material, so it’s almost like a vacation’ Jag är idiot. Det är mitt namn. Mitt allt. Det är vad jag hinner tänka efter att jag, reflexmässigt, yttrar de infantilt idiotiska orden:

‘Oh, have you made something I might know about?’ Han ler. Tittar på mig. Svarar:

‘You look like a dancer, with that real masculine upperbody and all’

Fuck, fucketifuck, fuck. Han är gayporrfilmare! Vad annars? Bail out! Fort!

‘No, I’m not, err, thank you? I’m a.. student, Political Science. Listen, I’m actually supposed to meet my girlfriend now-’ Plötsligt vänder vaselinmannen sig om hastigt, han bubblar ur sig ett ‘Oh, theres my friend right over there. I’ve got to go, but it was nice meeting you bob. Real nice. Take care!’

‘And you.. And you.’ Svarade jag. Lättad. Befriad. Han var borta. Min analoskuld kvar. Om han ville ligga med mig? Offcourse! Alla bögar vill ju ha mig och mina heterovänner. Så är det ju. Det vet vi.

För att utföra speciella handlingar krävs speciella människor. Kotlettveckorna i Båstad respektive Visby är fulla av speciella människor med speciella egenskaper. Den ena mer bisarr än den andra. Gemensamt för besökarna är att de alla kan Schteka, och det jävligt bra också. Faktum är att några av världens absolut bästa Schtekare samlas på en och samma plats under nämnda veckor. Det är lite som OS, fast utan Kina.

Själv njuter jag varje gång det är dags. Stämningen, kamratskapen, luften, festandet, badandet, ja allt egentligen, är så extremt-förbannat-superduper-megatroniskt-UNDERBART under Kotlettveckorna. Här hemma i Stockholm alltså. Här råder den utopi som finns i mina mest älskade drömmar.

Stadens imbeciller följer råttfångarens champagnesprut som om de var förtrollade. Till världens ände om så behövs! Raus! Raus! Skriker Klaus!

Och Bob bara skrattar, när han sin trädgård krattar.