Archive for the ‘utrikiska’ Category
Katastrof.. Livets ironi skrattar oss i ansiktet
Ja, vad ska man säga. Det gick snabbt på slutet. Från min plats, mitt i vår lilla huvudstad, kan jag bara konstatera att människorna i Sydossetien är utterly fucked. Jag undrar hur många som kommer att dö. Om det är värt det. Är det någonsin värt det?
Samtidigt som vi firar wannabevattenfestivalen i vår huvudstad, världens blickar är riktade mot Peking, Boris Grigorjev pratar spionhistoria och jag fikar – så förbereder sig män och kvinnor på att slåss, och dö. För sitt land, eller för sin familj. Livets ironi i sin finaste skrud. Brown Eyed Girl i bakgrunden. Jag kan inte låta bli att flina lite. Åt livet. Och åt mig själv. Det finns ingen Gud. Det är allt jag vet. Och samtidigt aldrig kan veta.
En komplimang är en komplimang är en komplimang
Bysis, mitt på dan. Soligt, alltså inte idag. Försöker beställa kaffe, blir överrumplad av en halvlång jänkare.
‘How’s the book?’ frågar han och syftar på min, nu utlästa, dystopiska bok, som ligger bredvid mig.
Språkgeniet i mig skjuter en dubbeldos heroin i armen och svarar rappt ‘Well, it’s very good, have you read it?’
‘No, I’ve heard about it. Supposed to be good. My name is..’ Ja, vafan hette människan. Guldfisk-bob. Förlåt.
‘I’m bob, are you on vacation?’ svarar jag, samtidigt som vi skakar tass och mina svällande muskler spexar när våra armar gungar i takt. Artig, är jag. Som vanligt. Väluppfostrad som få. Folk sneglar lite på oss. Vad är det för tönt som tror att han är Mr International och ska flörta med turisterna, tänker de. Det hatar mig. Det syns. Jävligt kaffesugen var jag, inte alls på humör för detta. Varför måste ni jänkare vara så omättligt trevliga, tänker jag. Gör som vi, håll käft och stirra ned i marken istället.
‘Well, yes and no. I’m a movie producer. We’re here to gather some material, so it’s almost like a vacation’ Jag är idiot. Det är mitt namn. Mitt allt. Det är vad jag hinner tänka efter att jag, reflexmässigt, yttrar de infantilt idiotiska orden:
‘Oh, have you made something I might know about?’ Han ler. Tittar på mig. Svarar:
‘You look like a dancer, with that real masculine upperbody and all’
Fuck, fucketifuck, fuck. Han är gayporrfilmare! Vad annars? Bail out! Fort!
‘No, I’m not, err, thank you? I’m a.. student, Political Science. Listen, I’m actually supposed to meet my girlfriend now-’ Plötsligt vänder vaselinmannen sig om hastigt, han bubblar ur sig ett ‘Oh, theres my friend right over there. I’ve got to go, but it was nice meeting you bob. Real nice. Take care!’
‘And you.. And you.’ Svarade jag. Lättad. Befriad. Han var borta. Min analoskuld kvar. Om han ville ligga med mig? Offcourse! Alla bögar vill ju ha mig och mina heterovänner. Så är det ju. Det vet vi.
Rub(r)ikskub
Rubriksättningen är en konstform i sig. Och ibland får de till det. Those little rascals!
madhaa al-yawam al-suweed
För inte så länge sedan var jag i ett exotiskt land där de pratar utrikiska. Det var fullpackat av sådana där ytlänningar. De pratade konstigt.
Det krävdes inte några falkögon för att se, hur mycket jag vantrivdes när jag strosade nedför huvudgatan. De tittade på mig. Jag på dem. De rynkade näsan. Jag tittade undan. Det var inte läge att framkalla en provokation. Man vet ju hur de är, Norrmännen.
En äldre man rusar fram till mig. En riktig patient, tänker jag. ”Do you know who we are?” frågar han högt. Jag skakar på huvudet. Halvt förvånad, halvt vettskrämd. Föredettingar från Tamilska Tigrarna? Polisen? Al-Qaeda? PLF? Fiskförsäljare?
Mannan smyger sig närmare, formar de vindbitna läpparna som om han var på väg att viska den hemligaste av hemligheter. ”We are the scum of the Earth”, väser han fram mellan tänderna. Lite förstod jag då, hur rätt han hade.
Självmordsbombare, våldtäkter, avrättningar, hatbrott, miljöförstöring, krig, mord, mord, mord, mord, mord, mord. Misstro. Misstro? Misstro! Bered för mig, människans hemskheter, våra synder och mörkaste hemligheter. Det är blott misstron mot din nästa, som får mina tårar att festa.
Den dagen Er dotter får några fingrar upp i fittan hoppas jag att ni misstror henne också. Jag hoppas att ni vågar säga till er älskling, att hon ljuger.
Jag hoppas att hon då kommer att förstå, varför mamma och pappa, säger hejdå.
